Blondinemma goes Korea: Tomt!

Hej alla
Här följer man med sin pojkvän till andra sidan jordklotet och vad gör han... drar till Kina!
Nejdå, ingen fara med mig. Peter åkte på en kortare jobbresa (sön-ons) så redan imorrn kommer han "hem". Jippie!

Igår, måndag, var jag på min första Starbucksträff med SWEA. Jag vet att många av drar på smilbanden hemma nu (iaf Ylva). SWEA är alltså en organisation för kvinnor utomlands. Jag var väl minst sagt skeptisk till det hela när jag hörde om det hemma, men efter att ha fått förståelse för hur svårt det är att träffa folk här (när man inte är student) samt att Sara som varit här ett tag hade positiva erfarenheter från SWEA så bestämde jag mig för att gå. Träffade bland andra en blivande granne här i Seoul. Trevligt.

Efter fikabesöket på förmiddagen begav jag mig mot banken för att skaffa en mobiltelefon och ett koreanskt nummer. Hade planerat att efter bankbesöket gå en sväng på stan för att hitta en present till Peter och sen åka hem för lunch och jobb på eftermiddagen. Men icke!
Jag var på banken/mobiltelefonbutiken i 5 timmar.
   Första timmen var väl ok. De fyllde i massvis av blanketter och mitt pass skulle tydligen kopieras X antal gånger. Bankmannen som följde med till telefonbutiken sa att det tog tid då de inte fick tag i myndigheterna som måste registrera att jag ska ha en telefon och nummer här i Korea trots att jag inte har visum. Tydligen var det få (läs ingen) som jobbade där denna måndag, dagen innan deras stora högtid "Chuseok" som är tis-tors denna vecka.
   Efter ytterligare 1-2 timmar och inget svar från myndigheten så sa ägaren till butiken att han kunde tänka sig att skriva telefonen i sitt namn så att vi kunde komma förbi det. JAAAA svarade jag i tron att det skulle skynda på processen. Men det dröjde ytterligare timmar innan jag kunde få telefonen (som by-the-way är en riktig skruttig sak).
   Som tur var så var det en annan Ericssonfamilj där som även dem fick vänta lika länge så jag hade iaf några att prata med. Varför det tog så lång tid för dem vet ingen. De hade ju visum och allt.
Min tanke är att de tyckte det såg bra ut att det var folk i butiken. Det såg faktiskt ut som om de låtsasjobbade.
   Jag kom hem igen vid 19.30. Skulle precis äta middag då det ringde på den nya telefonen... Då var det telefonbutiken. Jag pratade med 2 olika personer som inte kunde ett ord engelska, de sa bara "Emma, yeee" "kim chan chong...".
Till slut lyckades jag få dem att förstå att de skulle ringa upp så jag kunde ta hjälp av receptionen här på hotellet. Det visade sig att mitt pass var kvar hos dem - suck!
Detta resulterade i ett expressbud då de stänger för veckan och 100 kronor fattigare - ingen stor summa men det kunde väl dem bjussat på ändå. Såklart att man glömmer att de har ens pass då de har det i 5 timmar, eller!?
Dessutom misstänker jag att de glömt att lägga ned en laddare, men det kan också vara så att jag inte fattar hur jag ska göra då alla instruktioner är på koreanska!

Nog om detta.
Det är som sagt Chuseok den här veckan - "a harvest holiday". De flesta åker hem till sina hembyar för ett traditionellt firande. Stan är således väldigt tom - det känns lite märkligt faktiskt. Som tur är håller iaf ett av många Starbucks i närheten av där vi bor öppet :)
Jag och Peter hade tänkt fira hans födelsedag med en god middag imorgon kväll men frågan är om någon restaurang har öppet. Vi får se.

Hoppas ni har det bra hemma trots det tråkiga valresultatet - vad händer med Sverige egentligen?

Avslutar med några bilder (eventuellt ett par dubletter från Facebook men då inte alla har det så...)