... för tyskt kaffe!
Kostade 100 kronor för ett litet paket men trots det dyra priset så smakade det blask!
... för att vara äldst när man är ute
Spelade handbollsmatch i fredags och efter det så hakade jag på några från laget ut. Hade trott att fler skulle med, men när jag mötte upp tysken och fransmannen (+ vän) så visade det sig att de andra bangat. Hade förhoppningar om att i alla fall tysken var i min ålder men han visade sig vara 22 år, eller var det 21!? Nåja, egentligen spelar väl ålder ingen roll men jag kände mig extra torr och gammal då de andra 3 körde på ganska hårt och laddade för en helkväll medan jag själv tänkte på morgondagen och att vi hade många ärenden att göra på stan. Då vill man inte vara sliten. Fick en del pikar när jag inte ville dricka tequilashots och när jag drog mig hemåt vid 2-tiden. Så tidigt ska man tydligen inte gå hem. Att vara omringad av koreaner som ser ut som 12 år bidrog nog lite till min tillfälliga åldersnoja.
... möbelutbudet här
Vi bor ju i en näst intill tom lägenhet här. De möbler vi har är i stort sett de som ingick i avtalet. Ett par helger har ägnats åt möbelletande utan vidare framgång. De har inte direkt vår svenska/skandinaviska stil på möbler om man säger så. Koreaner gillar möbler i barockstil, guld och stort ska det vara. Ikea finns ju inte här än och de möbler som är i vår stil kommer från "vintage scandinavian furniture" liknande affärer och kostar multum - ovärt!
I lördags blev jag glad därför extra glad då jag hittade ett sideboard på en antikaffär som kostade runt 90 000 won, ca 550 kronor. När jag igår gick tillbaka för att shoppa det så visade det sig att det var en nolla för lite, bordet kostade nu 800 000. Ja 100 000 billigare dagen efter, utan prutning. Om det var jag som hörde fel på 90 000/900 000 eller om kvinnan sa fel låter jag vara osagt. Gick i alla fall hem besviken utan något bord.
Tummen upp dock för att det ska bli fint väder framöver. Runt 15 grader och sol säger prognosen för veckan. Hoppas det stämmer!
tisdag 29 mars 2011
måndag 21 mars 2011
Katastrof!
Vi fick smått panik när vi upptäckte att vi åkt tillbaka utan det viktigaste av allt... kaffe!!!
Why oh why!
Tror nog att vår plan var att jag skulle handla på morgonen innan vi åkte, men eftersom jag kämpade med att överhuvudtaget ta mig upp ur sängen och hålla mig borta från toan så blev det inte av.
Som tur var så hade Peters föräldrar förberett en liten goody-bag så vi har i alla fall en ost och en hel del Ystad korv. Dessutom köpte vi med oss en gott & blandat påse samt en marabou chokladkaka från Arlanda.
Men nu står vi inför ett dilemma. Det är nämligen kutym att man köper med sig något till sin hustomte när man varit ute och rest, dvs. till Mr Shin. Eftersom vi glömt det också så tänker vi att vi kanske ska ge honom chokladkakan eller gott & blandatpåsen, men samtidigt så vore det ju gott att njuta av det själva. Oh, what to do what to do? Mr Shin kanske inte ens gillar choklad intalar jag mig själv!
På tal om Mr Shin så fick vi ett varmt välkomnande när vi kom hit i lördags. Först såg han Peter och var hyfsat glad. Sen steg jag ut i taxin och hans lycka var total, "Ohhh, you... long time!!!!
Ps. Det kanske inte är kutym att ge något utan mer en fin gest. Ville mest bara använda det ordet :)
Why oh why!
Tror nog att vår plan var att jag skulle handla på morgonen innan vi åkte, men eftersom jag kämpade med att överhuvudtaget ta mig upp ur sängen och hålla mig borta från toan så blev det inte av.
Som tur var så hade Peters föräldrar förberett en liten goody-bag så vi har i alla fall en ost och en hel del Ystad korv. Dessutom köpte vi med oss en gott & blandat påse samt en marabou chokladkaka från Arlanda.
Men nu står vi inför ett dilemma. Det är nämligen kutym att man köper med sig något till sin hustomte när man varit ute och rest, dvs. till Mr Shin. Eftersom vi glömt det också så tänker vi att vi kanske ska ge honom chokladkakan eller gott & blandatpåsen, men samtidigt så vore det ju gott att njuta av det själva. Oh, what to do what to do? Mr Shin kanske inte ens gillar choklad intalar jag mig själv!
På tal om Mr Shin så fick vi ett varmt välkomnande när vi kom hit i lördags. Först såg han Peter och var hyfsat glad. Sen steg jag ut i taxin och hans lycka var total, "Ohhh, you... long time!!!!
Ps. Det kanske inte är kutym att ge något utan mer en fin gest. Ville mest bara använda det ordet :)
söndag 20 mars 2011
Vi klarade det...
Och med det menar jag att jag klarade av resan hit. Blev dålig under torsdagen i vinterkräksjukan och det är inget skoj att ha på en lång flygtur inte. Bestämde mig först på vägen till Arlanda att jag skulle åka med, vilket var tur då det gick över förväntan. Tack vare febern så gick resan faktiskt relativt fort, sov igenom nästan hela. Och jag som inte brukar sova på flyg - tack febern!
Men nu till det viktiga... Peter kom i mål på maran idag!!!
Jag är grymt imponerad då han inte har haft bästa förutsättningar om man säger så (jet-lag, stressig vecka bakom sig, sjuk och ynklig flickvän...), men han själv tycker inte att klara maran är någon grej. Suck!
(nu Peter) Första maran ja, vi skall inte överdriva de dåliga förutsättningarna. Faktum är att loppet gick 8 am så lite jetlag gjorde det ju lättare att gå upp på morgonen. Här kommer en resume:
Mil 1: knappt 44
Mil2: drygt 44 (tot 1.28)
Mil3: ca 46 (tot 2.14)
30 - 42 km: Ett långt jävla mörker fram till målgång 3.23 (notera temposänkingen)
Gick från kilometertid 4.30 till 6 minuter efter 30 km. Därefter ömsom stapplande löpning, några gångsteg, liniment- och kylspraybehandling. Dessutom noterade jag att det som gjorde att man kunde fortsätta var att få i sig energi, förutom vatten; sportdryck, banan, kakor, kolhydratgel, coca-cola och en märklig kaffeliknande drink som jag fick av en helt random person...men man brydde sig inte just då.
Allt som allt, närmare drömgränsen än skamgränsen så jag är rätt nöjd, men vet inte om det är värt att göra igen. Sista milen var helt enkelt fruktansvärd, till råga på allt omsprungen av alla som jag först hade tagit mig förbi... Emma gjorde ett storartat jobb som hejare och stod både vid 30 km och strax före mål, tyvärr fick hon aldrig se mig pigg...
Men nu till det viktiga... Peter kom i mål på maran idag!!!
Jag är grymt imponerad då han inte har haft bästa förutsättningar om man säger så (jet-lag, stressig vecka bakom sig, sjuk och ynklig flickvän...), men han själv tycker inte att klara maran är någon grej. Suck!
(nu Peter) Första maran ja, vi skall inte överdriva de dåliga förutsättningarna. Faktum är att loppet gick 8 am så lite jetlag gjorde det ju lättare att gå upp på morgonen. Här kommer en resume:
Mil 1: knappt 44
Mil2: drygt 44 (tot 1.28)
Mil3: ca 46 (tot 2.14)
30 - 42 km: Ett långt jävla mörker fram till målgång 3.23 (notera temposänkingen)
Gick från kilometertid 4.30 till 6 minuter efter 30 km. Därefter ömsom stapplande löpning, några gångsteg, liniment- och kylspraybehandling. Dessutom noterade jag att det som gjorde att man kunde fortsätta var att få i sig energi, förutom vatten; sportdryck, banan, kakor, kolhydratgel, coca-cola och en märklig kaffeliknande drink som jag fick av en helt random person...men man brydde sig inte just då.
Allt som allt, närmare drömgränsen än skamgränsen så jag är rätt nöjd, men vet inte om det är värt att göra igen. Sista milen var helt enkelt fruktansvärd, till råga på allt omsprungen av alla som jag först hade tagit mig förbi... Emma gjorde ett storartat jobb som hejare och stod både vid 30 km och strax före mål, tyvärr fick hon aldrig se mig pigg...
torsdag 3 mars 2011
Kul att vara hemma!
Jag hade egentligen inte tänkt skriva något från min tid i Sverige då det här är en reseblogg, men eftersom Peter inte lyder order och bidrar med ett inlägg och eftersom fina Hille pikat om dålig uppdatering så kommer här några rader ändå.
Tänk va kul det kan vara att komma hem till Sverige och alla nära och kära. Försöker hinna med att träffa många men tyvärr hinner jag inte träffa alla som jag skulle vilja. Men jag tänker gå ut på lördag så då kan ju de som är sugna på utgång haka på!
Åker snart tillbaka till Seoul och Peter, men först några dagar hos föräldrarna. Det ska bli intressant att se hur det känns att bo hos mamma o pappa igen, hehe! Hoppas de tillåter mig att vara ute sent om kvällarna. Kanske kommer man inte in efter 00.00 i ett pensionärsboende!?
Längtar mycket efter Peter och så längtar jag efter att få sova ut när jag kommer tillbaka, för här hemma har jag inte tid med sånt :)
Peter då... han är nog lite avis på mig som är hemma. Han verkar trösta sig med att träna för fullt inför maran i Seoul som är inom ett par veckor. Han klagar över att han har sjukt ont i kroppen vilket gör mig lite tveksam till hur det kommer att gå för honom. Jag tror att han grejar det men på vilken tid blir det? Jag tippar på 3.30! Själv skulle jag tröttna efter 1 mil!
På tal om idrottande så är det fantastiskt roligt att komma hem till handbollen, till Bolton. De har spelat grymt under hela säsongen och nu har jag fått äran att vara med de sista matcherna. Bidrar lite, men inte mycket - "healing yoga" passen har inte gjort mig till en bättre handbollsspelare om man säger så. Idag vann vi mot serieledarna! Ska skryta om det inför expat-laget när jag kommer tillbaka till Seoul.
Nä, nu ska jag ringa och väcka Peter.
Ciao
Tänk va kul det kan vara att komma hem till Sverige och alla nära och kära. Försöker hinna med att träffa många men tyvärr hinner jag inte träffa alla som jag skulle vilja. Men jag tänker gå ut på lördag så då kan ju de som är sugna på utgång haka på!
Åker snart tillbaka till Seoul och Peter, men först några dagar hos föräldrarna. Det ska bli intressant att se hur det känns att bo hos mamma o pappa igen, hehe! Hoppas de tillåter mig att vara ute sent om kvällarna. Kanske kommer man inte in efter 00.00 i ett pensionärsboende!?
Längtar mycket efter Peter och så längtar jag efter att få sova ut när jag kommer tillbaka, för här hemma har jag inte tid med sånt :)
Peter då... han är nog lite avis på mig som är hemma. Han verkar trösta sig med att träna för fullt inför maran i Seoul som är inom ett par veckor. Han klagar över att han har sjukt ont i kroppen vilket gör mig lite tveksam till hur det kommer att gå för honom. Jag tror att han grejar det men på vilken tid blir det? Jag tippar på 3.30! Själv skulle jag tröttna efter 1 mil!
På tal om idrottande så är det fantastiskt roligt att komma hem till handbollen, till Bolton. De har spelat grymt under hela säsongen och nu har jag fått äran att vara med de sista matcherna. Bidrar lite, men inte mycket - "healing yoga" passen har inte gjort mig till en bättre handbollsspelare om man säger så. Idag vann vi mot serieledarna! Ska skryta om det inför expat-laget när jag kommer tillbaka till Seoul.
Nä, nu ska jag ringa och väcka Peter.
Ciao
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)